Naturvetenskapliga föreningen

För länge sedan fylldes gymnasierna av elever som tog sina studier på allvar. På fredagskvällarna fick vi som inte gick ut och dansade men var kemi- och fysikintresserade hålla till i läroverkets laboratorier.

En av kamraterna var så fängslad av kemin att han byggde upp ett eget sortiment av kemikalier i hemmet. Den naturvetenskapliga föreningen gav honom perfekta tillfällen att smyga sig in i skolans förråd för att fylla på sitt privata lager.

Jag fick för mig att göra om Carl Wilhelm Scheeles experiment med nitrösa gaser. Det var då han förstod att luften består av flera ämnen. Oturligt nog gjorde jag något fel och frätande, flyktig salpetersyra läckte ut. Jag stängde hastigt dragskåpet och försökte se oskyldig ut, fast det brände ordentligt i näsan.

Vi hjälpte varandra med mattetalen till lördagen. Mattesnillet J räknade och vi andra skrev av hans lösningar. Vi hoppades att det inte skulle märkas att vi använt samma uppställning som J. Vår lärare var av den gamla stammen. Han skröt med att han hade varit motståndsman under kriget. Om någon undrade över ett krångligt bevis eller en svårbegriplig ekvation sa han retsamt ”wie man leicht sieht”, som betyder ”som man lätt inser”. Så stod det nämligen i hans egen tyska lärobok från 1930-talet.

Vi hade lektor M i kemi. Hon höll sin klass i herrans tukt och förmaning. Inte ens de mest frispråkiga vågade göra något väsen av sig på lektionerna. Följden blev att hon lärde oss massor. En vikarie som visste mindre om kemi än den svagaste i klassen avslöjades på fem minuter. Jag kommer fortfarande ihåg summaformeln för tvål (C12H24O2). Den behövs inte för att kunna tvätta händerna men i 60 år har jag förgäves väntat på att någon ska fråga mig vad tvål är, kemiskt sett.

Endast en gång vågade en framfusig elev skoja med lektor M. Han hade använt det vardagliga uttrycket kemiska ämnen och tillrättavisats av henne. ”Vilka ämnen är inte kemiska”, frågade hon retoriskt. För en kemilärare är naturligtvis precis allt kemi. Eleven svarade då fräckt: de metafysiska. Nu utbröt en diskussion om metafysik. Klassen delade sig i två läger. I det ena ansågs att metafysik är en viktig gren av filosofin. I det andra förfäktades kort och gott att metafysik är ovetenskapligt flum.

Klassens ljus förklarade att metafysiken började med Aristoteles åsikt att allt som finns kan delas in i tio olika kategorier. Nämligen substans, kvantitet, kvalitet, relation, ställe, tid ställning, ägande, handling och passivitet. Det gjorde ett visst intryck, fast inte på alla. Ett par av de coolaste tjejerna passade på att bättra på läppstiftet, andra suckade högt. Själv kom jag att tänka på minnesregeln för spaningspatrull – sagesman, tid, ställe, styrka, slag, sysselsättning. I helgen skulle vi ut och kriga, härligt.

Att laborera utan handledning är sällan bra. Det fick S, en av föreningens yngre medlemmar erfara. Han stod för sig själv längst bak i salen och stötte lite förstrött kemikalier med en mortel. Plötsligt lystes rummet upp en av intensiv eldslåga. Blandningen hade antänts och S vrålade av smärta. Resten av terminen gick han med händerna i bandage. Rektor beslöt att den naturvetenskapliga föreningen fick vila tills vidare.

ULF IVARSSON